2011/05/01

The pain will fade away

Började med att hoppa på bussen tidigt på fredakväll. Åkte med Ybuss för ett ruskigt bra pris!


När jag kom fram till NUS hoppade jag på första buss mot Holmsund för sittning 3. Det var ryggen som skulle göras klart. Kicki kom efter ett tag och höll mig sällskap vilket var mycket uppskattat!
Det slutade med en  5 timmars sittning precis som förra. Men den här var desto mer smärtsam. När han var ner till benen i bröstryggen så ilade det i hela kroppen. På ett sätt var det en befriande känsla. Att det var just min blomma som gjorde ondast att fylla i. Det fick mig att tänka på den tuffa tiden i tonåren då jag mådde dåligt och allt var smärtsamt, till och med att andas. Jag fick påminnas om det i fredas när jag plötsligt fick svårt att andas, precis som att jag hade världens minsta korsett runt bröstkorgen.

Min blomma är en symbol för det fina liv jag skapat för mig själv, efter min sjukdom. Är en otroligt lycklig tjej som tror på mig själv nu, den tjejen var jag inte då.



Du är den viktigaste personen i ditt liv, glöm aldrig det!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar