Jag tittade just in på PT-fias blogg och jag kunde inte ha sagt det bättre själv när det kommer till komplex.
Vad säger vi egentligen om oss själva om dagarna? Hur tänker vi kring våra kroppar?
Vi har alla något komplex, en osäkerhet kring vår egen kropp som vi skulle vilja förändra. Men vem annan än oss själva dömmer oss för hur vi ser ut egentligen?
Vi ödslar en massa tid och energi på småsaker som egentligen inte spelar något roll, håller ni inte med mig?
För 6-7 år sen dög ingen del av min kropp. Jag hittade ny brister hos mig själv varje dag, men vem annan än jag såg dom? Förmodligen existerade inget av det jag såg i spegeln, utan allt var förvrängningar. Jag vägde fruktansvärt lite men i spegeln var jag alldeles för stor. På något sätt trodde jag nog att lyckan satt i kilona. Men vet ni vad? Lyckan och självkänslan ökar inte på grund av det. Det är när du vågar släppa kontrollen som du kan leva fullt ut.
Lycka är balans.
Idag har jag en helt annan inställning till min kropp. Jag ser min kropp som mitt instrument. Jag älskar min starka och välmående kropp som jag får aktivera varje dag i livet. Jag är fokuserad, sund och full av energi.
Så för guds skull, släpp de hemska kraven och komplexen ni har på er själv och lev livet!
Massa kärlek från mig till dig!!
bra sagt fining!
SvaraRadera